Ensamhet

Bloggen lider som vanligt trodde jag sku få en ny start i november när jag lyckades få ihop tre hela nya inlägg men inte de. December kom och gick januari började med kyla -25 som lägst och snö som sedan nästan töade bort, temperaturen har växlar mellan plus och minus, snö och regn för att inte tala om halka. Idag har vi -3 där ute och solen lyser i morgon skulle temperaturen igen stiga till plus.

Ensamhet är inget jag unnar någonting de är de tråkigaste som finns men. Vad gör man när de inte finns vänner  i närheten som man umgås med. Ingen som ringer och frågar om man vill komma ut och gå eller om man sku far ut nånstans. Själv saknar jag den glädje jag kände när vi flyttade till Borgå för 5 år sen den glädje jag hade när jag äntligen fick ett jobb som jag sökt. Efter många år som ofrivilligt arbetslös och som mamma/föräldraledig där emellan. Ibland när jag tänker på hur de var när vi bodde i Pargas och saknar egentligen de. De var nära att åka till Houtskär och mamma kunde komma och hälsa på. Hit har hon inte varit en enda gång ännu under de här 5 åren trots att jag erbjudit att betala hennes bussresor. Som inte är så dyra mera dyraste resan går mellan ön till fastlandet resten är bara en liten bagatell. 

De känns som om man är 24/7 med barnen runt sig hela tiden ingen egentlig tid för sig själv förutom onsdagens Linedance som jag kämpar med att tvinga mig fara till. Oftast när jag är nånstans så har jag nå av barnen med. Försöker när barnen har sina hobbyn att gå och fönstershoppa gå i butiker och titta vad de finns. Bara de blir ännu ljusare och längre på kvällarna så kanske man tar promenader längs ån. På jobbet känner man sig också ensam sällan man kan sitta ner och ventilera om man ens hinner ha en paus mellan varven. Även om man sku ha en så gäller de en paus på 15 min under en hel dag. När man kommer hem så är man så slut att man inte orkar göra någonting alls. Vilket syns i hushållet kläder läger längs golvet disken svämmar över dammet flyger och sakerna på borden bara ökar. Igår var de första gången på länge som jag lyckades få hushållet städat före veckoslutet så jag kan njuta av de. Men oftast brukar de inte hålla länge. 

Att ständigt känna sig gråtfärdig när allt rasar runt en kanske man har tagit vatten över huvudet att börja studera till Närvårdare och ännu till försöka få kilona att minska och sedan De är ingen lätt match måste jag säga finns så mycket jag vill göra men jag orkar inte. Varje gång nån delar trevliga stunder med vänner och festligheter så känner man stygn av smärta/avund. Eller när folk ständig är på vift dom reser till södern och dom åker på kryssning flera gånger i året med vänner och släktingar. 

Ibland känns de som om man babblar för mycket vem orkar lyssna på ens problem. Kanske man gnäller för mycket när de gäller saker och ting de får jag i allafall höra här hemma. Försöker att inte göra de men ändå kommer de bubblor med gnäll. För tillfället känns de som om allt går runt i huvudet allt är ett enda kaos vet inte hur jag ska få ordning på kaoset i mitt huvud känner mej så dum som inte får nå till stånds. 

De här inlägget blev ett negativt men måste ventilera mej. Borde kanske börja skriva dagbok när känslorna svajar istället för att ventilera här