En Dag i Taget

Nu har man äntligen en ny dator igen då som man kan skriva på så länge den nu håller men förhoppningsvis minst 2 år den gamla höll 2½ år. Mars går nu mot sitt slut och april börjar våren tycks flyga iväg känns de som för tillfället. Jag borde egentligen ha varit ute på praktik just nu men valde att skjuta upp de så kommer att ta de sedan lite senare i vår. Kände att jag just nu inte orkade med det också. I maj har jag bestämt att jag skall fara och hälsa på en kompis i Stockholm det skall bli roligt att få träffa henne igen efter flera år senast vi träffade var för 3 eller 4 år sedan om jag inte minns fel eller så har de gått ännu längre tid emellan. Kostar inte många tior att flyga tur och retur om man har tur med biljetterna.  Igår fyllde vårt mellersta gryn 11 år, usch vad tiden flyger iväg man börjar känna sig gammal 😟. Det känns som om man inte helt hänger med i svängarna.  Men nu ska man inte fundera på det mera ska ta och njuta av våren och hoppas att det så små

Trots svajande känslor går livet vidare ändå men brist på vilja och ork att göra någonting så är de lite jobbigt ibland. I går var vi på Bandy finalmatchen som spelades här i Borgå stämningen var på topp bland publiken tills förlusten. Själv tyckte jag att de var helt skoj att få göra nå annat en kväll har själv aldrig varit på Bandy tidigare så. Barnen tyckte också att de var bra och dom var förvånandsvärt lugna inte mycket bråk och ståhej. Men de var en del andra saker jag blev lite besviken och lite små ledsen över 😞. (Nej inte förlusten silver är bättre än ingenting) Veckans resultat på vågen visade några hundra gram på plus denna vecka är lite besviken på mig själv för den saken men hoppas de rätar upp sig till nästa vecka. Nya tag och kanske ännu effektivare/strängare tag. Vi hade ett strålande fint väder igår och temperaturer på +6 grader i skuggan våren verkar vara på kommande i sakta mak.  I midjemåttet syns de att de gått ner en hel del sedan maj 2016 

Hur ska man kunna se sånt som inte syns på ytan när man är sjuk eller inte mår bra. Var två veckor hemma före sportlovet för depression och för tung arbetsbörda. Körde en hel del utan riktiga pauser ibland kände man sig helt ensam i sitt arbete. De är inte frågan om att jag inte tycker om de jag gör för de gör jag tycker om att hjälpa dom som har de svårt. Även om en del inte förstår de.  Depression kommer inte över en natt utan de är någonting som kan finnas i flera år innan man förstår att söka hjälp har länge funderat på att göra de och gjorde de i höstas började med arbetshälsovårdaren där jag satt i över en timme för att sedan bryta ihop totalt.  Fick tid till psykologen där jag nu har fått gå 4 ggr gratis via arbetshälsan har min sista gång kvar ännu tyckte insett skede att jag inte skulle kanske behöva gå men tror de är bäst att gå ändå. Läkare har jag också varit til, förstås för annat skulle jag inte ha fått sjukledighet och de är de som är under all kritik.  Varför v

Sakta men säkert går kilona neråt inte så mycket på en gång men de syns resultat på vågen iallafall. För en vecka sedan ställde jag mej på vågen som vi hade på Houtskär en urgammal våg som fanns innan den digitala kom med i bilden 😂. Nå den visade nu inte alls rätt så dom -2 kg jag hade hoppats på att försvunnit så var en bluff 👀. Ny invägning hade jag idag så på tre veckor -1,4kg ~ 500g/v må de är helt okej. Nu är de bara lite kvar så har jag en ny 10-tals siffra på vågen 😊 I början på sportlovet var jag till Tallin med en kompis och de var riktigt skoj länge sedan jag skrattat så mycket och har haft så roligt. De gjorde riktigt gott att vara lite barnfri. Följande tripp jag kommer att göra är att åka till Stockholm och hälsa på en vän där som jag inte träffat på några år igen bara jag skulle få flygbiljetterna bokade.  I slutet på sportlovet åkte jag till Houtskär med Benjamin och Lowa kan lova att föret påvägen dit inte var de bästa. Visste att dom hade lovat snöyra