De som inte syns

Hur ska man kunna se sånt som inte syns på ytan när man är sjuk eller inte mår bra. Var två veckor hemma före sportlovet för depression och för tung arbetsbörda. Körde en hel del utan riktiga pauser ibland kände man sig helt ensam i sitt arbete. De är inte frågan om att jag inte tycker om de jag gör för de gör jag tycker om att hjälpa dom som har de svårt. Även om en del inte förstår de.

 Depression kommer inte över en natt utan de är någonting som kan finnas i flera år innan man förstår att söka hjälp har länge funderat på att göra de och gjorde de i höstas började med arbetshälsovårdaren där jag satt i över en timme för att sedan bryta ihop totalt. 

Fick tid till psykologen där jag nu har fått gå 4 ggr gratis via arbetshälsan har min sista gång kvar ännu tyckte insett skede att jag inte skulle kanske behöva gå men tror de är bäst att gå ändå. Läkare har jag också varit til, förstås för annat skulle jag inte ha fått sjukledighet och de är de som är under all kritik. 

Varför vara sjukledighet när man inte har nå synliga fel, visst kändes de lite konstigt emellan när man var hemma jag är ju inte sjuk jag har ingen feber ingen flunssa eller andra synliga fel. Man behöver inte vara hemma, men de finns mycket som man inte berättar när man inte mår bra. Du stiger upp på morgonen och man känner att nej jag orkar inte men tvingar en iväg upp, upp, upp, du mår illa under dagen som går dels på gr av trötthet, orklöshet, huvudvärk och yrsel. Varför? För kroppen går i protest sen orkar inte mera, förbjudna tankar tvinnar i ditt huvud, vem sakna mejnom jag hoppade framför en bil just nu, eller om man krockar med en mötande bil eller hur sku de va om man stoppar alla 50 tabletter i munnen och sväljer dem. 

Den som inte upplevt detta förstår de inte hur tungt saker och ting kan vara, de här är bara exempel på de som tvinnar i mitt huvud ibland när de är som sämst och jag känner mig ledsen. Och nej sku aldrig ta mitt liv har barn som jag älskar över allt annat på jorden. Mellersta pojken sa åt mej när vi skulle åka till Houtskär på sportlovet när jag sa att de är tryggare att sitta bak än fram " han vill sitta framme med mej och bli lika mycket skadad som jag om de händer någonting" <3. 

Jag glömmer bort vad vi ska äta ibland, möten dagar får man ibland fundera på barnens hobbyn vilken tid när, var, hur, massormassormassor. 

Jag vill inte vara ledsen, jag vill inte vara arg, vill inte känna mej nedstämd, vill inte vara den person jag är idag, jag orkar bara inte sitta och le hela tiden även den starka bryter ihop i nå skede. Har hållit ut länge tills de brakade ihop. 

Men den som inte vill förstå, kan inte förstå hur man än berättar hur de står till <3