Tankar som tvinnar

Åter tvinnar tankarna när man kom till Houtskär mycket funderingar som väcks till liv. Många av dom vill jag inte ens ha i mitt huvud. 

Ett är de här huset kommer att kosta mej mycket pengar ännu elen i huset har krånglat nu sedan 1½ år tillbaka propparna (säkring) till nedre delen (köket, Kammaren,salen och hallen) dom smäller konstant och har inte en aning om varför. Vet inte om de har med Att vi tog min mammas gamla tv hit (nog en platt tv) eller om de är nå med ledningarna. De andra som är oroväckande att de är endast

 6A till hela nedrevåningen 😱. Nu får jag sitta här och fundera på allt detta ensam inte så roligt alltid och när man kollar runt på allt de andra som också måste lagas. Sku kunna slänga mej ner och bara gråta kommer att gå under eller så hamnar jag att sälja i nå skede och då är de slut på att komma till Houtskär.

De andra är att jag skulle villa flytta närmare för att kunna sköta om stället på ett bättre sätt som de är nu så kommer jag typ 2 ggr på hösten en gång på vintern och sen några gånger på våren. Men de är väl en tanke man får glömma eftersom jag blivit tillsagd att jag nog inte behöver flytta nånstans. Inte ens fast ett jobb sku lura bakom hörnet. Så vad gör man sen då, kan inte leva på den urusla lön man har just nu och en hyra som är hög i jämförelse med bostadens skick och mycket billigare hyra får man inte i Borgå om man nu inte flyttar 10-20 km utanför stan.

Och så länge jag sitter fast med huset i Borgå kan jag heller inte ta nå extra lån för att fixa elen här. 

 Och just nu känner man sig otroligt ensam och liten i den staden. Sku villa ha nån som man kan umgås även på fritiden med men de har man inte känns som om man inte får vara som man är inte tillräckligt fin för att umgås med endel.
Känns ibland fast man jobbar 5:e året på den arbetsplats man gör att man inte kommit in i den totala gemenskapen. Ibland känns de som om man inte lyssnar på de man säger när man diskuterar om nå i lärarrummet. Men annars tycker jag om min arbetskollegor. 

Jag hör tyvärr till dom som måste få prata om mina "problem" de är mitt sätt att komma ur den jobbiga biten men de blir jobbigt att tala med väggar när ingen sen lyssnar. så ha mer och mer försökt undvika att säga så mycket om inte man blir tillfrågad. 

Så vad ska man göra när världen just nu känns som om den är upp- och -ner de blir säkert bättre men just nu är de en evig stress och oro. och ekonomin som kraschar, den här månaden for den helt upp åt skogen har nog inte råd med nå extra och kommer att bli tajt att slippa till den 15:e.