Uppochner

Just nu känns de som om hela min värld är upp och ner vänd vet inte på vilken fot jag ska stå på för att få allt och fungera. Som jag skrev i förra inlägget så är ju just nu utan arbete nå sökte nya jobb mellan Borgå och Pargas skickade in de som fanns just då och de råka sig vara ett jobb på Kårkulla i Pargas som de visa sig att jag får. Ha funderat mycket kring flytt och barnen och barnen ska själva ha rätt att välja utan att nån tvingar på dem någonting som dom inte vill barnens åsikt är viktig. Har förklarat innebörden i flytten och vad som gäller ny skola, nya vänner och hobbyn och allt där omkring. Avståndet mellan Borgå och Pargas ligger på 220km tar 2h15min att köra buss trafik går regelbundet mellan Åbo-H:fors-Borgå. 

Fördelen med att flytta hyran ligger på ca 650€ för en trea på 74kvm här ligger dom på 900-> och då hamnar man på mindre kvm. Lönen på de stället jag sökt ligger kring 2100€ Före skatt. Men att få höra att man inte klarar v ett annat arbete för att man blivit uppsagt från en annan plats tar hårt. 

Nackdelen barnen måste byta skola och avståndet till deras pappa blir längre om dom vill flytta med. Här finns inget som är omöjligt att fixa och ordna. Efter skilsmässan ha de många gånger känts som om jag inte har nå kvar här mera har i princip ingen släkt här mer än en moster. Två vänner som jag har haft mycket stöd från och kunna ventilera med när de har behövts de har jag uppskattat massor. Men vad har jag annat här? Inget? Känns ibland som om man aldrig kom in i gemenskapen på arbetsplatsen även om vi pratar glatt med varandra och umgicks på jobbet me dock ingen som ville umgås på fritiden. Hör inte till dom som tränger mej på och mad allt våld ska med överallt. De är svårt att komma in i samhället som ny inflyttat jag ville flytta hit men då hade jag inte tänkt att de sku bli som de blev och ser ut idag. Trodde att allt sku bli bättre, men efter 6 år här gick de helt åt andra hållet. 

Jag ha fällt mycket tårar den senaste tiden och mår allmänt dåligt på många sätt. Här en natt drömde jag helt konstig också att jag sköt mej själv men jag dog inte de va obehagligt ont hade jag i drömmen men inget hände. Försöker själv hitta på en lösning på att få de bättre ekonomiskt utan att alla mina pengar går till endast mat, räkningar, hyra och de som barnen behöver och vill ha. De händer ofta att de nippanappa räcker tills man får pengar nästa gång. Nu vet jag inte ens om jag får nå pengar fr A-kassan med god otur hamnar man på karens upp till 3 månader. Vad ska man då leva på? I.o.m att jag äger har jag inprincip inte någon rätt till utkomststöd heller fr FPA. Vill de sig riktigt illa så hamnar jag å sälja Houtskär, och de skulle jag inte villa de stället betyder mycket för både mej och barnen även om där e mycket att stå i å fixa. 

Tur att man ha träffat nån man faktiskt tycker mycket om och som bryr sig om hur man mår. Han dök upp här också när jag minst anande de och när jag just blivit utan jobb bättre överraskning kunde man inte få i de läget ❤❤

De blev ett långt inlägg men jag måsta skriva av mej